Faktiskt jobb nära mig

Peter Englund. Ålder 63 år. Familj Fem barn – Sarah, Karl och Signe (från första äktenskapet), Turid och Nora (från andra äktenskapet).Den äldsta är 32 år, den yngsta 7 år. Bor I lägenhet i Uppsala. Yrke Historiker och författare. Sitter på stol nummer 10 (efter Erik Lönnroth) i Svenska Akademien. – Jag sökte faktiskt jobb rätt slumpmässigt och då kom jag över Contractor här i Skellefteå. Jag hade ingen utbildning när jag sökte och fick därför anställning via det vi kallar för Contractorskolan. Jag var faktiskt en av de första som fick gå den. Nu har jag yrkesbevis som alla andra och jobbar som fullbetald snickare. Jag har inga säkra uppgifter, men jag känner mig rätt säker på att det blir så. Att indianen skulle försvinna redan nu, till den här säsongen, har aldrig varit på tal. Däremot kommer den – om beslutet blir det jag tror – fasas ut efter att Frölunda markerat sitt ställningstagande. Grejen var bara att jag hörde talas om att min hemkommun hade en tjänst ledig i samma yrke och det fick mig att fundera lite hur mitt liv skulle se ut ifall jag skulle bo så nära mitt jobb. En tanke som lockade och också fick mig att söka just den tjänsten utan några större förhoppningar på att det skulle leda till något positivt svar. Lova mig istället att era kommande tio texter uteslutande kommer att handla om småsinta politiska nålstick, surt gnällande över skattenivåer och upprörda kommentarer om bordlagda statliga ... – Jag har jobbat sedan 1985 som förskollärare i förskolan och förskoleklass. Någonstans har jag alltid känt att jag ville ta på mig ledartröjan. Jag började som utvecklingsledare på förvaltningen och sedan blev det en tjänst ledig som förskolechef. Då kändes det som nästa utmaning. Jag älskar faktiskt mitt jobb! När du har lärt dig om hur telefonförsäljning fungerar kan det faktiskt vara ett väldigt trevligt och lagom utmanade jobb, och det går att variera genom att stå upp och arbeta, ringa på olika kampanjer under dagen, eller hämta en kopp kaffe eller frukt i köket. Jag kan säga att jag verkligen lärt mig mycket och utvecklats som person. Som anställd på KFX kände jag mig alltid trygg och uppskattad. Min anställning på KFX ser jag som en bra merit då jag lärde mig diverse olika arbetsuppgifter som kommer vara nödvändiga för framtida jobb. Samtidigt lärde jag mig att anpassa mig efter den arbetsplats jag befann mig på. Idén är enkel. Miljövänliga tandborstar som tillverkas av bambu istället för plast. Idag finns the Humble Co produkter på mer än 50 marknader världen över. Att få bolaget att verka större än det egentligen var och en uthållighet som sträckte sig över många år är två av orsakerna till att bolaget lyckats, berättar Noel Abdayem, grundare och vd.</p> Den här sidan är tänkt att hjälpa dig som planerar att jobba i Norge.Det finns mycket som man kan behöva hjälp med och information om innan man flyttar till ett nytt land. Vi har sammanställt den information för dig och skrivit ner den på ett enkelt och lättfattat sätt på de olika sidorna som finns tillgängliga.

Kristendom – den mest missförstådda religionen

2020.08.11 10:31 attfinnasanningen Kristendom – den mest missförstådda religionen

Har inte varit kristen i hela mitt liv utan det är ett intresse som har kommit under de senaste åren i mitt liv. Hade tills jag blev 40 år en väldigt negativ syn på kristna och kristna, något som jag har helt ändrat min inställning till. Efter att jag blivit intresserad av religion till en början mer de hedniska och senare även av kristendomen så har jag också insett hur lite vi förstår oss på religion framför allt kristendom. Många idag har en väldigt dålig kunskap om vad olika religioner och även äldre mytologier står för. Något som jag skulle vilja hävda, har idag förvandlats till ett hot emot vårt sätt att leva, vår frihet, vår demokrati, vår ekonomiska ställning, yttrandefrihet. För den gör att folk blir lätt förledda och skulle vilja kalla de för indoktrinerade när de tror på de lögner som dagens media och skolor och andra förmedlar. Det som man propagerar idag är new age, och allt annat icke kristet och man får folk att tro att de gör rätt och är goda. Men sanningen är att detta är mycket synisk agenda. Som istället kommer att leda till ett enormt lidande, ett lidande som vi idag börjar se tecken på.
Faktiskt så är det så att kristendom är den religion som är mest missförstådd och förföljd runt om i världen. Kristendomen är missförstod både av många troende och även av icke troende oavsett om de är av en annan religion eller ateister. Kristna möter en ökande förföljelse runt om i världen, även i de kristna länderna. Idag så förföljs de kristna utan att medier och politiker bryr sig så mycket utan detta är en förföljelse.
Många ser religion som något vidskepliga, okunniga och naiva läser om, en uppfattning som är så otroligt fel. Sanningen så är det att oavsett om man är troende eller icke troende så följer man en religion utan att veta om det.
Sedan hänger man upp sig på och tror att man naivt följer en bok som är två tusen år gammal, tror man det så visar man att man inte förstår vad bibeln handlar om. Utan det handlar om DIG och ditt väl, något som få förstår att bibeln handlar om att skydda OSS från de som orsakar allt lidande i denna värld. De tär inte gud som orsakar lidandet utan det är vi och de som följer satan som orsakar det. Lever vi utan en gud så kommer satan att ta över med allt lidande denne varelse kan skapa. Vänder vi oss ifrån gud så kommer gud att lämna oss också. Men det är något som vi kan vända på, genom att återvända till gud. Sanningen är att vi inte kommer att klara oss utan gud och vi kommer få ett bra liv. Ett exempel se hur vi i den kristna världen har det, sedan titta på den islamska som har diktaturer och auktoritärt samhälle.
Det jag har under senare åren insett är att kristendomen egentligen är annorlunda än den som ofta kyrkor praktiserar. Som kristen så behöver man inte vara med i en kyrka utan man kan om man faktiskt praktisera sin tro själv om man inte hittar en kyrka som praktiserar den riktiga kristendom och det händer ofta i de större kyrkorna. Inte heller som många frikyrkor som har faktiskt kört fel ett exempel är om någon blir sjuk i cancer eller någon annan sjukdom så ska man inte söka sjukvård och låta som man tror gud bestämma! Detta är helt fel och faktiskt väldigt antikristet. Eller hålla en undan ifrån nära och kära som en del frikyrkor och kulter gör.
Idag har svenskakyrkan har abdikerat från sitt ansvar att skydda svenska folket mot dessa ondskan som finns samt vägleda folk till sanningen och inte se det som ett vanligt jobb. Det känns jobbigt att se hur folk så lätt luras och låter sig bedras, att så få ifrågasätter saker och ting.
Problemet med kristna och är att de ofta läser bibeln utan att förstå dess budskap, något som jag märkt också inträffa när ateister och även personer som tror på en annan religion läser bibeln. De läser bibeln som vilken annan bok som helst och tror att det är allt. Bibeln har ett djupare budskap som inte är så lätt att förstå och sätta sig in i.
Istället ska man se bibeln tillsammans med församlingen som en vägledning och hjälp som kristen ett stöd och trygghet under gud. För som det står i bibeln så ska kyrkans medlemmar fungera som en kropp där varje medlem har en uppgift, så att alla känner sig delaktiga. Församlingens uppgift är att få reda på vad som händer i närheten och i världen av intresse, samt att varna och uppmuntra medlemmar i församlingen- Sedan så ska församlingen också lyssna på de som förstår bibeln och som kan förmedla dess sanna budskap, det som en majoritet inte förstår eller tar till sig eller för den skulle ens söker. Samt framför allt säga vad man ska göra för att få räddning och uppmuntra medlemmar att komma till gud genom att be om förlåtelse för sina synder och dopet. Faktiskt så är alla som lever på denna jord säg 5 minuter ifrån himmelriket om ens det. Det behövs så lite, trotts det är det så få som går hela vägen.
Själv så är jag med i Svenska kyrkan men enbart för att jag hoppas att den ska återgå till att predika kristendom och inte dagens new age kristendom samt att jag vill se kyrkorna bevarade samt att de inte säljs till andra framför allt inte görs om till moskéer. Islam är en i högsta grad en anti kristlig religion som förnekar att Jesus dog på korset. Vilket är att förneka orsaken till Jesus kom till jorden.
Bibeln är inte nyckeln till himlen/paradiset som många tror eller bara säga att man tror på gud. För som kristen så måste man söka och få den heliga anden eller hjälparen som många inklusive jag själv kallar den, i sig och leva med den. Den helige anden är nyckeln till himlen och är den som vägleder, hjälper och varnar dig. Vilket kan jag lova är en enorm trygghet i livet och inget annat är bättre. Samhället blir allt mindre tryggt och allt mer oroande saker inträffar inträffa som jag själv tror att om jag varit ensam utan gud hade haft svårt att orka med.
En sak som är det absolut viktigaste i livet är att ha Jesus i sitt liv. Att man har den heliga anden i sitt liv eller nyckeln till himlen.
Mattheus 7:21 Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: 'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja.
Mattheus 7:22 Många skola på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?' 23Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.'
Mattheus 7:23 Problemet är att folk inte ser eller har kunskap på vad man ska undvika och hur man kan försvara sig mot denna religion. Varför man måste skydda sig och varför den är så skadlig för mänskligheten.
Så mitt råd är att man inte ska följa andra utan söka sanningen och inte låsa in sig och lyssna på vad andra säger utan söka den själv. Sök i bön och be gud om förlåtelse för vi har alla gjort onda saker mot andra. Stöld utan att man tänker på det eller betraktar et som stöld, pratat illa om någon, sårat någon. Men framför allt inte haft gud i sitt liv. Sök för din egen skull det finns ett liv efter detta, det finns en värld vi inte ser. Du kommer inte att ångra dig, jag lovar, det är det finaste som har hänt mig.
submitted by attfinnasanningen to u/attfinnasanningen [link] [comments]


2020.06.19 06:57 SylianRiksdagen #iksdagenval4 Radiointervju och turné i Skåneland för Sylian Sylian (APND)

Sylian Sylian är på radiointervju fredagsmorgonen dagen innan valet, en radiointervju som täcker hela Skåne län, Blekinge län, och Halland län.
Idag intervjuar jag Sylian Sylian, riksdagskandidat för Arbetarepartiet Nils Dacke. Välkommen, Sylian!
Tack så mycket.
Kan du berätta lite om Arbetarepartiet Nils Dacke?
Vi är ett grönt, frihetligt, anarkokommunistiskt parti som tror på lokaldemokrati. Vi förespråkar en sund arbetsmarknadspolitik och en slagkraftig miljöpolitik.
Ni kritiserar ofta Stockholm. Är Stockholm dåligt för Sverige?
När vi kritiserar Stockholm så kritiserar vi inte Stockholm som stad. Det vi kritiserar är riksdagens och regeringens överstyre över svenska regioner. Många i Sverige är missnöjda över att Stockholm styr och dikterar över deras liv. Vi vill se en politik som är bra för alla län i Sverige, inte bara Stockholm.
Ni kallar er för ett anarkistiskt parti, vad innebär det?
Ja du, många tror att anarkism är kaos och laglöshet, men det stämmer inte. Vi är ett anarkistiskt kommunistiskt parti, anarkokommunism. Detta innebär att vi kämpar efter ett statslöst, pengalöst, och klasslöst samhälle. Vår ideologi bygger på principer om frihet, ömsesidig hjälp, och motstånd mot orättfärdigade hierarkier.
Hur kan man både vara kommunist och anarkist? Är inte kommunism att staten styr allt?
Nej, det är ett vanligt missförstånd. Kommunism är ett klasslöst, statslöst, och pengalöst samhälle. De stater som ibland kallas för kommunistiska av andra brukar själva inte kalla sig för kommunistiska. De säger att de rör sig mot kommunism. Vi tror att det finns problem med proletariatets diktatur, makt tenderar att korrumpera. Vi vill istället se en snabbare övergång från dagens samhälle till ett fritt samhälle.
Vilket parti skulle du vara med i om APND inte fanns?
Då skulle jag antagligen vara med i VPK. Det finns viktiga skillnader mellan min ideologi och VPKs, bland annat att de är mer auktoritära än vad jag är. Jag skulle då vara en frihetlig röst i partiet och försöka påverka på så sätt. I grunden finns det många likheter mellan APNDs politik och VPKs och båda strävar efter ett kommunistiskt samhälle.
Leder inte kommunism till diktatur?
Du tänker här på Marxist-Leninistiska länder som försöker nå kommunism via en stark stat. Vi fokuserar mer lokalt, där mindre samhällen kan byggas och hjälpas åt genom ömsesidig hjälp för att nå kommunism. Vi är kritiska mot stora delar av Kinas och Sovjetunionens styre.
Vilka partier kommer ni samarbeta med?
Vi är pragmatiska och kommer att samarbeta där det går, men det rimliga är att vi samarbetar i första hand med partier som har liknande åsikter. Vi står närmast VPK, efter det antagligen Socialdemokraterna och i vissa frågor Folkpartiet. Konservativ Samling, Moderaterna, och Kristdemokraterna står långt från vår politik.
Vill ni vara del av regeringen?
Nej. Vårt mål är att få igenom så mycket av vår politik som möjligt. Att sitta i regering innebär inte nödvändigtvis att vi får igenom mer, antagligen skulle Socialdemokraterna ställa krav på oss i utbyte. Makt har en tendens att korrumpera, och genom att sitta utanför regeringen kan vi kritisera den hårdare.
Varför övergav ni smålandsfrågan?
Vi ”övergav” inte smålandsfrågan, den är fortfarande aktuell. Men vi såg att det finns en stor efterfrågan för vår politik i övriga delar av Sverige, andra regioner ropar också efter frihet och decentralisering. Sen vi började har rörelsen för frihet i Småland kommit väldigt långt, och vi är närmare än någonsin ett självständigt Småland.
Varför tog ni inte avstånd från terroristerna?
Vi tog varken avstånd eller stöttade de händelserna. Frågan är nyanserad, och det är viktigt att komma ihåg att detta är personer som strävar efter självständighet. I slutändan överlevde alla situationen, men det är väl tveksamt om den hjälpte så mycket. Vår uppgift som parti är inte att sitta och diktera hur frihetsrörelsen ska se ut.
Jag har hört att anarkokommunism förespråkar revolution, är inte det våldsamt?
En revolution behöver inte vara våldsam, den kan vara fredlig också. Vi skulle kunna tänka oss exempelvis en generalstrejk som pressar fram stora samhällsförändringar. Ser vi på hur världen utvecklas, med bland annat klimatförändringar och automatisering av arbetsmarknaden, så tror jag att vi framtiden kommer ha två alternativ: Grön socialism eller ekofascism. Valet mellan socialism och fascism är enkelt, vi behöver socialism. Vi i APND jobbar för att göra övergången från kapitalism till socialism så enkel och smidig som möjlig, det är en av anledningarna till att vi sysslar med partipolitik.
Du har varit på en Norrlandsturné. Varför valde du att satsa på just Norrland?
Inte bara Norrland, utan också i Dalarna, vilket inte är en del av Norrland men ofta buntas samman. För att svara på din fråga: Regioner i Norrland ignoreras ofta till stor del av politiker, jag ville visa att vi i APND värnar bryr oss om olika regioner i Norrland. Det finns för övrigt vissa problem med att prata om ”Norrland” som en enhet, vi talar ju sällan om Svealand eller Götaland, eller hur? Jag har varit i Gävle, Dalarna, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten, och Norrbotten. Varje region har sina egna unika aspekter, vi ska inte bara bunta ihop det som ”Norrland”. För att värna om miljön har jag valt att åka tåg och buss. Vet du, jag träffade många intressanta personer under mina tågresor som berättade om sina livssituationer. Jag tror det är viktigt att politiker har en närhet till folket, vi ska inte bara åka flygplan i första klass eller åka taxi.
Idag kommer du göra en endagsturné i Skåne, varför just Skåne?
Efter en turné i de nordligaste delarna av Sverige så var det dags att även besöka de sydligaste. Alla regioner i Sverige är viktiga från nord till syd, öst och väst, stora städer och små orter. Idag blir det en heldag i Skåne, först med radiointervju här i Malmö, sedan ska jag prata med folket i Malmö, sen Lund, Eslöv, Höör, och Kristianstad.
Berätta lite om dig själv, vem är Sylian Sylian?
Jag föddes i en arbetarfamilj i Ume’, Västerbotten, 1983. Min pappa har bland annat jobbat som gruvarbetare, svetsare, svarvare, och murare. Min mamma har bland annat jobbat som sekreterare, affärsbiträde, lokalvårdare, och undersköterska. Själv har jag också haft möjlighet att prova på olika yrken, som svetsare, telefonförsäljare, och taxichaufför. I nuläget jobbar jag som gymnasielärare i Samhällskunskap och Filosofi, men jag har tagit en liten paus för att fokusera på riksdagsarbetet. Under min uppväxt tvingades vi flytta flera gånger då pappa blev av med jobbet, vi bodde i Ume’ elva år, sen fick pappa jobb i gruvan Malmberget i Gällivare i Norrbotten så då flyttade vi dit, där bodde vi tills jag var sjutton, då fick pappa jobb som murare i Karlstad, så jag bodde där några år. Efter att jag hade gått klart Samhällsvetenskapliga programmet i gymnasiet så hittade jag jobb i Göteborg som svetsare, vilket jag jobbade några år, vad blir det, fem, sex år? Aja, tills företaget las ner. Jag fick då ett nytt jobb som taxichaufför i Halmstad, vilket jag jobbade med i ungefär två år. Efter det jobbade jag som telefonförsäljare i ett halvår, det var ett hemskt jobb så jag sa upp mig och flyttade till Lund för att plugga. Efter fem år var jag klar och hittade jobb i Kalmar som gymnasielärare, där bor jag nu. Så jag har bott i, vad blir det, sju olika städer? Ume’, Gällivare, Karlstad, Göteborg, Halmstad, Lund, och Kalmar.
Vilka är de viktigaste frågorna fram framtiden?
De två absolut viktigaste frågorna är klimatförändringarna och automatiseringen. Arbetarepartiet Nils Dacke är det parti som tar tydligast tag för klimatet. Vi är ett grönt parti som tar miljöfrågan på stort allvar. Förutom klimatförändringarna så är det också viktigt att komma ihåg att mycket av det vi använder inte är förnybart, utan vi måste producera hållbart. Dagens kapitalistiska system värdesätter vinst över hållbar produktion, vilket vi finner oacceptabelt.
Och den andra frågan var automatisering?
Ja, och vi är i stort det enda partiet som tar automatiseringen på allvar. Vi ser hur fler och fler jobb ersätt av maskiner, många får det svårare att klara sig. Det är ganska sjukt egentligen, hur vi lever i ett system där vi inte firar effektivisering, utan vi undrar hur det kommer påverka arbetarklassen. Hade vi haft ett bättre ekonomiskt system så hade automatiseringen hyllats av alla, istället för att nu ses som ett hot av många.
Är automatiseringen ett hot?
Ja och nej. Hanterar vi det rätt så kommer automatiseringen vara bland det bästa som hänt oss. Hanterar vi det fel så kommer det leda till enorma klyftor och utsatthet. Vi ser redan idag hur det har utvecklats ett prekariat, en samhällsgrupp som har otrygga anställningar. Denna otrygghet är hemsk för individen. Om vi istället hanterar automatiseringen rätt så kan det leda till att vi låter maskiner göra grovjobbet, och vi kan istället jobba mindre i överlag och jobba mer med kreativa yrken. Automatiseringen kommer vara nästintill omöjlig att stoppa, men vi har en möjlig lösning: Basinkomst. Utöver basinkomst bör vi försöka se över ägandet, det vore bättre om vi ägde maskinerna tillsammans istället för att några kapitalister ägde alla maskiner. Att utveckla arbetskooperativ och mer gemensamt ägande är gynnsamt. Sköter vi det rätt kan automatiseringen vara bland det bästa som hänt mänskligheten, men det kommer vara en utmaning. Vi är det enda partiet som talar tydligt om automatiseringen. Förhoppningsvis hör de andra partierna vad vi säger och lyssnar på våra förslag.
Är alla i ert parti anarkokommunister?
Nej, faktiskt inte. Vi lockar många före detta Miljöpartister som tyckte att De Gröna gick för mycket åt höger. Vi lockar också faktiskt en hel del liberaler som är mer åt vänsterhållet, då vi är det parti som främst satsar på äkta frihet. Också en hel del socialdemokrater som vill se en mer frihetlig och grön vänsterrörelse. Vi ser också en del stöd hos före detta konservativa; många arbetare röstar på konservativa partier eftersom de tror att konservativa står på arbetarklassens sida. Detta stämmer dock inte, och när vi talar med arbetare så ser de att vi värnar om arbetarklassens intressen. Vi ser mycket stöd bland landsbygden och mindre orter också, då vi är det parti som har den bästa politiken för lokaldemokrati.
Är du anarkokommunist?
Ja, pragmatisk sådan.
Kommer er politik att leda till anarkokommunism?
Som jag ser det är anarkokommunism mer av en metod än ett mål. Vi utformar vår politik pragmatiskt, men också efter sunda värderingar. Vi tror på frihet. Vi tror att alla ska ha rätt till grundläggande trygghet. Vi ser hur miljöfrågan är en av vår tids ödesfrågor. Vi förespråkar demokrati, på riktigt, och mer lokaldemokrati och arbetsplatsdemokrati i synnerhet. I dagens läge tror jag inte vi har särskilt stor chans att nå ett anarkokommunistiskt samhälle, men vi kan röra oss mot ett friare och bättre samhälle. För er som inte är anarkokommunister: Ni kan fortfarande rösta på oss, ge oss en mandatperiod och låt oss ändra samhället mot en bättre riktning. Det är inte så troligt att vi kommer nå ett anarkokommunistiskt samhälle genom partipolitik, men vi har våra värderingar och analysmetoder och arbetar utifrån det. Liberaler och socialdemokrater, och alla andra, kan gott rösta på oss även om ni inte delar målen fullt ut. Vi kommer jobba för ett bättre samhälle, helt enkelt.
Ni pratar ju väldigt mycket om miljön. Borde ni kanske byta namn för att visa det?
Haha, kanske det… Oavsett vad vi heter så kommer vi att stå upp för både arbetarklassens intressen och för en sund miljöpolitik.
Hur ser du på feminism?
Det finns ju flera olika varianter av feminism, som radikalfeminism, anarkafeminism, socialistisk feminism, och liberalfeminism. Liberalfeminism missar att se de sociala strukturer av förtryck som finns i samhället. I många fall har liberalfeminister en svag analys, och är alltför fokuserade på symbolpolitik. Vi ser det bland annat i valet 2016 i USA, där många liberalfeminister hejade på Hillary Clinton, trots att Bernie Sanders var den som förde den bästa politiken för arbetarklassens kvinnor. Radikalfeminism har en tendens att sakna klassanalys, och tyvärr har många visat sig vara transfobiska. De bästa formerna av feminism är socialistisk feminism och anarkafeminism. De kombinerar sund feministisk analys med klassanalys. I Sverige har vi lite av ett problem då vi inte preciserar vad vi menar med ”feminism”, en liberalfeminist kan ha en väldigt annan analys än en socialistisk feminist. Som helhet är feminism mycket viktig, men vissa former av feminism är bättre än andra.
Vissa säger att ni vill bilda en småländsk stat. Stämmer detta?
Nej, det stämmer inte. Högern verkar ha svårt att förstå sig på teori så de hör ökat självstyre och tänker ”Stat”. Vi är varje sig nationalister eller etatister. Vi jobbar för ökat självstyre i alla regioner. Vi har historiskt arbetat främst inom Småland, och vi ser hur det har gett resultat; kolla på Småland idag, självständighetsrörelsen där är större än någonsin! Men vi har hört hur andra regioner, bland annat Skåne, också efterfrågad ökad självständighet. Vi har därför breddat partiet.
Utöver din turné i Norra Sverige, hur har du bedrivit din valkampanj?
Varje dag har jag postat en debattartikel i ModellMedia, förutom idag då jag istället skrev en recension av Dacke Ankas insats i partiledardebatten. Valmanifestet var skrivit för att vara relativt översiktligt, i debattartiklarna gick jag in lite djupare.
Socialdemokraterna har länge varit det dominerade partiet i Sveriges historia. Ni som är anarkister brukar ju vara kritiska mot makten. Hur ser ni på Socialdemokraternas utveckling?
Socialdemokraterna under Göran Perssons tid var nära nyliberala, och bidrag till att Sverige fortsatte sin resa från äkta socialdemokrati. Samhället blev hårdare och sämre under den tiden och bidrag till att Alliansen fick makten. Socialdemokraterna höll sig vid samma mittenbaserade politik i flera år, men de senaste åren har det skett ändringar. Dagens Socialdemokrater är mer vänstervridna än på länge, vilket är bra. De är fortfarande närmare mitten än vad VPK och vi är, men det är en vänster-mitten politik som är vänstervriden nog för att vi ska kunna samarbeta med dem.
Vad tycker du om Folkpartiet?
Folkpartiet är ett intressant parti. De bytte namn från Folkpartiet till Liberalerna och nu är de tillbaka till Folkpartiet igen, denna gång tillsammans med De Gröna och de gamla Kristdemokraterna. Dagens liberaler verkar ha gått mer mot mitten, medan de under Alliansens tid hade tydligare drag av konservativ liberalism. Det är bra, men de är i slutändan fortfarande liberaler, stundtals hycklande sådana. Liberalism har problem med ett förstå strukturella problem i samhället, och Folkpartiets liberalism har vissa problem med att värna om äkta frihet. Arbetarepartiet Nils Dacke är därför, i mina ögon, det bästa partiet för liberaler som suktar efter frihet: Vi gör också det, och jobbar aktivt för äkta frihet. Basinkomst är antagligen ett av de bästa sätten att garantera äkta frihet.
Ni pratar ofta om basinkomst. Hur vill ni finansiera det?
För någon dag sen skrev jag en debattartikel om detta, men lite kortfattat: Dels kommer vi att spara stora mängder pengar genom mindre byråkrati och mindre brottslighet och social utsatthet, dels kommer vi att öka intäkterna på andra sätt. Vill ni ha en något bredare översikt kan jag rekommendera min debattartikel. Ifall ni vill lära er mer om basinkomst har jag även skrivit en debattartikel som heter ”Vi kan samarbeta kring basinkomst”, där jag ger olika argument från olika perspektiv för basinkomst. Vill ni kolla in några akademiker som brinner för basinkomst kan jag rekommendera ekonomen Guy Standing och ekonomen och filosofen Philippe Van Parijs. Vi har även en svensk statsvetare, Simon Birnbaum, som jobbar mycket med basinkomst.
Tillbaka till Folkpartiet: Kommer ni att samarbeta med dem?
Det finns områden som vi skulle kunna samarbeta kring, beroende på hur situationen ser ut. Det finns nog många frågor där vi kan komma överens. Både liberaler och anarkokommunister delar en törst efter frihet, så i frihetsrelaterade frågor kan vi förhoppningsvis komma överens. Jag är inte liberal då jag anser att liberalism har problem med att faktiskt lösa strukturella problem, men jag kan samarbeta med liberaler i vissa frågor.
Kommer ni att samarbeta med Konservativ Samling?
Ah… Det kan finnas några enskilda områden där vi kan samarbeta. Kanske kring miljö? De verkar också ha en del snack om samernas situation och om att decentralisera makten i överlag något, så kanske något samarbete där? I överlag står vi väldigt långt från Konservativ Samling, de är ett konservativt och bakåtsträvande parti. Deras politik bygger mer på känsla än fakta, den saknar dessutom en stabil filosofisk och teoretisk grund.
I ert partiprogram har ni en del ”intressanta” förslag. Ni vill avskaffa böter för att cykla mot rött?
När det kommer till politik får man prioritera olika frågor. Vissa frågor är enklare att driva igenom, andra är väldigt viktiga. Vårt förslag är att cyklister som cyklar mot rött ska bötfällas bara om det orsakar en olycka. Detta gäller i nuläget för gångare, att gå mot röd gubbe. Är det inte lite konstigt att om man hoppar av cykeln och går med den så får man inte böter, men om man cyklar mot rött så riskerar man böter? Det rimliga är att människor kan fatta sina egna beslut, ska någon som väljer att cykla mot rött när det inte är några bilar omkring bötfällas? Vi bötfäller inte de som går mot rött, varför ska cyklister slentrianmässigt bötfällas? Det är ett paternalistiskt tankesätt som tror att individen inte kan fatta rimliga beslut. Jag tror att de allra flesta kan avgöra när det är rimligt att cykla mot rött och när det inte är det, och när det är bilfritt är det dumt att straffa cyklister som cyklar mot rött. Med allt detta sagt så är det inte en fråga vi prioriterar. Har vi möjlighet att ändra på lagen så kommer vi göra det, men många andra valfrågor är viktigare.
Ni skriver i ert valmanifest att rätten till abort måste bevaras. Är den hotad idag?
Nej, inte särskilt. Det är bra att väljarna vet var vi står i frågan ifall den skulle komma upp, men i dagsläget kommer nog inget parti driva en abort-fientlig politik.
Ni vill sänka riksdagsledamöternas löner. Varför då?
I dagsläget tjänar de 66 900 kronor i månaden. Detta är väldigt stora summor pengar i jämförelse med medellönen, också i jämförelse med alla jobb som jag har haft. Det är inte rimligt att riksdagsledamöterna tjänar så mycket, speciellt då de sätter sina egna löner. Deras löneökning är högre än de flesta andra yrken. Det är dags att vi minskar denna nivå något, exakt hur mycket beror på vad vi kan komma överens om för andra partier. Det här är dock inte en jätteviktig fråga, men vi kommer att se vilka möjligheter det finns i riksdagen för att genomföra detta.
Tack för intervjun! Lycka till! Tack! Jag hoppas att jag förklarat vad Arbetarepartiet Nils Dacke står för. Vi är det mest gröna och mest frihetliga partiet i Sverige, och vi står upp för en politik för alla län. Rösta på Arbetarepartiet Nils Dacke!
Efter intervjun åker Sylian på turné, där han pratar med folket och delar ut affischer som han, hans valarbetare, och många volontärer delar ut i hela Skåne, Halland, och Blekinge. Han besöker Malmö, Lund, Eslöv, Höör, och Kristianstad.
Affisch 1: https://imgur.com/a/iY1j23X Affisch 2: https://imgur.com/a/YZJc6mr Affisch 3: https://imgur.com/a/4e3YPTw Affisch 4: https://imgur.com/a/KgIa178 Affisch 5: https://imgur.com/a/EtD1heb Affisch 6: https://imgur.com/a/oyga4CN Affisch 7: https://imgur.com/a/KYJTlup
submitted by SylianRiksdagen to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2020.06.16 21:24 mincoder #iksdagenval4 Milaw turnerar Sörmland

Denna dag turnerar Milaw det Socialdemokratiska fästet, Sörmland. Turnen börjar i Katrineholm, senare rör sig Milaw vidare till Flen och sist till Nyköping.
Tidigt denna morgon så är det Socialdemokratisk musikfestival i Katrineholm. En stor publik har samlats framför scenen, alla kommer iklädda rött och har med sig stora röda fanor, pride fanor och svenska fanor. Hittills har publiken underhållits av en spellista av musikfestival låtar. Milaw går upp på en scen där olika artister finns som ska spela olika vänster låtar under dagen. Hon tar mikrofonen för att prata lite kort innan arrangemanget ska börja:
Hej allesammans!
Välkomna, denna underbara sommardag till vår vänsterkoncer här i Katineholm. Vi kommer spela musik och ha det allmänt gött tillsammans idag! För visst, Socialdemokraterna är det parti som är mest seriösa i sin politik och sin vilja att föra Sverige mot ljusare dagar, men man måste också kunna ha skoj ibland.
Först så börjar vi med låten "Låga över länderna". En sång om internationalism och solidaritet. Två värderingar vi Socialdemokrater har nära våra hjärtan. Take it away!
Låga över länderna börjar spelas av Flens SSU Klubb som kommit hit på besök, publiken sjunger med:
Låga över länderna, du flamma som vi tänder.Låga över världen, med din klara röda brand.
Stråla ut i fjärran,vida långt långt bortom bergen.Gå med bud till dom vi inte,räcker med vår hand.
Svaga är vi något små,men vår flamma ska ändå,alla våra vänner på jorden nå.
Mörkrets skuggor viker för den brasa som vi tänder.Utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp.
Föddes vi till lycka alla, blev vi ändå skilda.Jorden gav oss rikedom och jorden gav oss nöd.
Kunde vi då aldrig finna vägen till varandra?Kunde vi då aldrig dela det som jorden gav?
Svaga är vi något små,men vår flamma ska ändå,alla våra vänner på jorden nå.
Mörkrets skuggor viker för den brasa som vi tänder.Utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp.
Efter den underbara musiken så jublar publiken och Milaw tar över mikrofonen igen.
Jarrå allesammans! Underbar musik! På spåret av denna låt så kan man ju nämna att vi Socialdemokrater tar den internationella kampen på riktigt. Vi i opposition till högern har förbjudit vapenexport till länder som begår förbrytelser mot mänskliga rättigheter eller demokratiska ideal. Vi vill också behålla biståndet, för att hjälpa andra länder i nöd. Det är solidaritet i praktiken och det kommer vi Socialdemokrater fortsätta med.
Nu går vi vidare, till en lite mer klassisk musik vänstermusik, nämligen INTERNATIONALEN!
SSU i Katrineholm har två unga SSU:are som tillsammans gör ett underbart framträdande, folk sjunger med en del, men de flesta lyssnar bara på gitarren och sångrösten av de framträdande.
Upp, trälar uti alla stater,som hungern bojor lagt uppåDet dånar uti rättens kratersnart skall frihetens timma slåStörtas skall det gamla snart i grusetSlav, stig upp för att slå dig friFrån mörkret stiga vi mot ljusetfrån intet allt vi vilja bli
Upp till kamp emot kvalenSiste striden det ärty Internationalenåt alla lycka bärUpp till kamp emot kvalenSista striden det ärty Internationalenåt alla lycka bär
Arbetare, i stad på landeten dag skall jorden bliva vårNär fast vi knyta syskonsbandetlättingen inte råda får.Många rovdjur på vårt blod sig mättamen när vi nu till vårt försvaren dag en gräns för dessa sättaskall solen stråla mera klar.
Upp till kamp emot kvalenSista striden det ärty Internationalenåt alla lycka bärUpp till kamp emot kvalenSista striden det ärty Internationalenåt alla lycka bär
Publiken jublar än igen efter detta enastående framträdande. Och Milaw än igen tar mikrofonen:
Jag skulle verkligen vilja tacka SSU Katrineholm för detta otroliga framträdande. För mig är internationalen en väldigt betydelsefull låt. Det är den vi sjunger högt på första maj. Och den betonar vikten av att vi alla håller ihop, och att det riktiga som skiljer oss är inte våra nationella tillhörigheter. En arbetare i Sverige har mer gemensamt med en arbetare i Pakistan än vad högern vill. Och när man inser att man har mer gemensamt med varandra kan man organisera sig, och det är vad vi som parti är. En organisation av arbetare som inser att tillsammans så kan vi uppnå ett bättre samhälle, än om vi var splittrade. Vilket är samma princip som fack grundar sig i. Vilket är varför vi Socialdemokrater vill ännu stötta utökandet av facken, 100% fackanslutning är och måste alltid vara målet!
Näst är det dags för sången, VI BYGGER LANDET!
Ett lokalt trubadurgäng som turnerar Sörmland tar scenen och börjar spela.
Vi bygger landet i gärning och ord,röjer dess tegar och plöjer dess jord.Vi bärgar skörden som åkrarna gav,timret ur skogen och fångsten ur hav.
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid.
Malmen ur berget och milornas kolstöpte vi järn av och smidde till stål.Fiskarens koja och torparens hemröjde vi plats för och timrade dem.
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid.
Vi är fabrikens och plogarnas män,vi reste bygden och värnade den.Vi är de kvinnor som bördorna bar,skapade lyckan och höll henne kvar.
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid.
Hör hur det sjunger från rem och pistong,hör hur det växer till arbetets sång,susar från axen av gulnande säd,stiger i klangen från släggor och städ:
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid
Milaw än igen tar mikrofonen:
Asså! Det här är ju en av de skönaste vänsterlåtar som finns. Var faktiskt Olof Palmes favoritlåt tro det eller ej. Men jag tror den lyfter viktiga principer, det är arbetarna som bygger detta land. Det är arbetarna som "röjer dess tegar och plöjer dess jord" det är arbetarna som "reste bygden och värnade den". Arbetarna måste bli belönade för sitt hårda slit. Och till skillnad från högern som inte har någon annan ide förutom lägre skatter(främst för överklassen), så har vi en riktig politik för att gynna arbetare. Vi tänker utöka fackavdraget, något som gynnar arbetare som normalt betalar relativt höga fackavgifter. Med starkare fack så får arbetare dessutom högre löner på ett sätt som inte skadar välfärden. Det är hur vi bygger ett starkare samhälle. Där fler får mer pengar i fickan och får en välfärd som håller kvaliteten.
Men nu så tror jag att jag måste begå mig vidare! Tack allesammans för denna tid! Nu går vi mot valvinst på Söndag!
Publiken hurrar och viftar röda fanor. Samtidigt så spelas SSU sin vallåt
Sossarna ska göra allting bra
För vi är starkare tillsammans
Från mörkret vi stiger, vi stiger,
Vi stiger, mot ljuset, vi stiger, vi stiger, vi stiger
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Ahahahahaaaaa Ahahahaaaaaa
Gemenskap och hopp, välfärd och jobb
För vi är starkare tillsammans
Från mörkret vi stiger, vi stiger, v I stiger, mot ljuset, vi stiger, vi stiger, vi stiger Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Ahhhh ahhhh ahaaaaa Ahhhh ahhha aaahhaa
Vi riktar samhällets samlade styrka mot hedersförtrycket, mot konservatism, mot diskriminering - så att unga kvinnor och män kan Leva som dem till, älska vem dem vill, Klä sig som dem vill, Röra sig där dem vill, rakryggade, självklara, stolta
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Milaw far vidare till Flens kommun. I Flens kommun så besöker Milaw den lokala KSOn Snelf Nummok. Och har ett öppet panelsamtal med henne. Den lokala AK ordföranden ställer frågor och fungerar som moderator.
Okej, min första fråga går till Milaw, hur tycker du att mandatperioden har gått?
Nämen jag tycker att vi har haft en bra mandatperiod, vi har fått igenom mycket. Jag har tjatat om det här tusen gånger tror jag nu. Men jag tror att en viktig reform som vi fick igenom var den stora skolreformen. Där vi satsade stort på skolan och inledde arbetet för en mer jämlik skola över hela landet. Jag tror också att några av de viktiga saker vi fick igenom var utökat fackavdrag. Flen har en väldigt hög fackanslutning vilket är bra, men fackmedlemskap är dyrt och fackens styrka minskar. Så genom vårt fackavdrag så har vi gett vanligt folk mer i fickan och öppnat upp möjligheterna till fackmedlemskap för fler människor.
Okej, men hur tycker du det har gått då, Snelf?
Jag tror inte det undgår någon att Sveriges kommuner, särskilt på landsbygden har haft en tuff period. Men jag tror ändå att viktiga reformer har tagits under denna mandatperiod som verkligen underlättat för oss i Flen. Först som Milaw nämner har den stora skolreformen varit en bra reform. Förr oss i Flen utgör skolan en stor kostnad. Med en förstatligad skola så ger det oss mer flexibilitet i budgeten och naturligtvis innebär det att våra medborgare verkligen kan få den skola dom förtjänar, trots att dom inte lever i landets rikaste kommun. Men en annan grej som varit riktigt bra för vår kommun har ju varit de extra bidragen till kommunerna. Vi i Flen har en rätt låg genomsnittlig inkomst, vilket innebär att vi har fått stora skördar från denna reform och har verkligen hjälpt i balanserande av budgetar. Så för Flen så tycker jag det har varit en riktigt bra mandatperiod. Jag tror många här känner nu också hopp för framtiden verkligen. Nu hade vi dock velat ha tillgång till det öronmärkta glesbygdsstöder som regeringen skapade, så det är väl det problem vi har haft.
Ja du, Milaw, hur ser du på det?
Jo jag förstår naturligtvis Snelfs perspektiv. Och vi har gått till val på att expandera dom programmen med mer resurser och mer kommuner. Så då kommer vi väl arbeta för att se till att Flens kommun också räknas med. För jag tror jag delar Snelfs syn i att Flen skulle verkligen kunna gagnas av att våra glesbygdsprogram skulle kunna göra en hel del nytta i Flen. Jag tror det är tydligt att vi är det parti som gynnar småstäder, medelstäder och glesbygden.
Jo ja! Hur ser ni på högeralliansens landsbygdspolitik, tänker att jag riktar frågan till Snelf.
Det svåraste med den frågan är att veta vilken politik som högeralliansen faktiskt bedriver. Hahaha. Men mest verkar finnas en del positiva delar som att dom vill utöka transportmöjligheter, vad det än innebär. Men problemet ligger väl i att KS inte förstår hur den framtida landsbygden måste se ut, dom verkar vara fast i 1900-talet. Den forna landsbygden grundade sig i vissa industrier, men det är inte så vi kan köra på längre. Vi är i ett nytt millennium. Den nya landsbygden måste vara bygd kring flera mindre företag, inte stora industrier. Det är så vi bygger en modern landsbygd, för de stora industrierna, dom kommer inte kunna hålla landsbygden vid liv långsiktigt. Med automatisering inom industrin så behöver vi innovera. Och därför så tror jag att Socialdemokraterna har den rätta visionen. Vi måste stötta småföretag och innovation på landsbygden, om vi vill att landsbygden inte ska vara artificiellt uppbyggd på statliga subventioner permanent.
Men då tror jag nog att båda av er måste åka för idag. Jag skulle vilja tacka Milaw och Snelf för att ni har deltagit, tack.
Efter panelsamtalet får Milaw ingen ro, hon åker vidare till Norrköping där hon presenterar Socialdemokraternas nya valfilm på en scen. Milaw går upp och presenterar:
Här presenterar vi vår nya valfilm. Vi ställer er ett tydligt val. Antingen så väljer ni högern. En grupp vars politik inte går att förena. Där man spelar bingolotto med vilka reformer som kan genomföras. Eller så väljer man de folkliga, ett stort och tryggt regeringsalternativ. Ett regeringsalternativ som är erfarna att regera och som kan ta ansvar för landet. Tack!
submitted by mincoder to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2018.06.20 02:51 aomajgad Låt oss tala om Systembolaget!

Kan inte sova och med risk för extrem nedröstning så tycker jag vi kan diskutera bolaget i dessa midsommartider. Kan bli skoj!
Jag jobbar själv på bolaget som gruppchef, trivs bra som fan, hjärntvättad? Kanske vem vet. Jag tycker framförallt det är intressant med givande diskussioner om varför det ska finnas kvar och varför inte, helst varför, för då har jag ett jobb.
Vissa saker vi ska reda ut innan vi börjar snacka om det som jag läst på Sweddit och inte folk verkar ha klarhet i.
 
För att svara och göra den frågan klar och tydlig så stämmer det nog att vi jämfört med andra länder inte har super mega jätte bra utbud i själva sortimentet och i beställningssortimentet. Men det är inte många som vet att vi erbjuder privatimport där vi kan ta in exakt precis vad som helst som du vill i hela världen och det enda du behöver göra själv är att veta namn på produkten, vilken leverantör det är och vilken mail det är dit i runda slängar, sen skickar löser vi resten och skickar en offert som du sen avböjer eller accepterar, mer behöver du som konsument inte göra.
 
Jag köper argumentet för det, visst har man velat ha kylda varor en sen fredagskväll efter jobbet. Men i praktiken är det helt omöjligt med de kvantiteter vi säljer. Jag tror inte människor förstår hur mycket alkohol det säljs varje dag, och speciellt under denna veckan. Vi kollar igenom försäljningsstatistiken varje dag för dagen och veckan. Idag var prognosen att vi skulle sälja för 3.2 miljoner - på en dag. Det är PÅ EN DAG 248062 Sofiero om man ska dra det i öl. Och återigen det där snacket om att vi inte kan favorisera en viss del av butiken, exmeplevis öl, för då måste vi göra det i hela butiken. Förståeligt? Kanske.
 
I den här frågan är jag säkert lite vinklad. Störst på grund av att det är mitt jobb.
Vi pratar hypotetiskt: Det öppnas för gårdsförsäljning. Vad händer?
Fördelar: Det blir framförallt många gårdar i skåne som kan börja sälja sitt egenproducerade vin eller öl - skapar säkerligen X antal jobb och är förmodligen väldigt roligt och spännande ett litet tag.
Nackdelar: EU regler säger att om gårdsförsäljning tillåts så ska det tillåtas att säljas i vanlig butik också pga att man inte får 'favorisera' just endast gårdsförsäljningen. Därför kommer det även vara tillåtet att sälja på närmaste ICA, vilket innebär enligt studier (ta det med en nypa salt om du vill) att det kommer bli större samhällsproblem för att Johan ville kunna sälja sin hipster IPA på sin gård.
Nackdel 2: 5000 personer förlorar med största sannolikhet jobbet om det börjar säljas alkohol i vanlig butik (5000 är det som jobbar på Systembolaget idag). Frågan är om det kommer skapas lika mycket jobb om man släpper på gårdsförsäljning. Kalla mig hjärntvättad eller vinklad, det är en ärlig fråga och korrigera mig gärna om jag har fel.
 
Har sett en del personer som klagat på att Systembolaget inte kör med hemkörning, vilket vi gör, men som många inte vet om
Problemet i den här frågan är att MÅNGA dock i 'verkligheten' vet om det men väljer att inte använda det eftersom dom flesta redan har relativt nära avstånd till sitt lokala bolag och åker hellre dit själv för att plocka det dom vill ha för stunden och i många fall får personlig hjälp. Därför kommer nog denna idén aldrig utvecklas längre och bredare för behovet inte direkt finns i dagsläget.
 
Enkelt svar: För att det troligtvis endast är du som tycker om den. Bolaget styrs på efterfrågan i området du bor. Det är tydligt i väldigt många fall att ett vin fått bra betyg i tidningar, varit med i flödet på facebook eller har trälåda. Det beställs av just den produkten, därför kommer den in i vårt fasta sortiment. Det är skillnad på en butik på Lidingö korta en butik i Kalix, allt handlar om efterfrågan. Då frågar du dig: "men måste man beställa för att få er uppmärksamhet och att det ska komma in i fasta sortimentet?" Svaret är NEJ, vi lägger in en så kallad kundförfrågan varje gång en kund frågar om en sak och det inte finns i vår butik.
 
Det finns många fler frågor jag är väldigt villig att diskutera i en sansad diskussion i tråden, gärna för och motargument för vad jag nyss skrivit ovan, eller helt nya saker
Tjolahopp
submitted by aomajgad to sweden [link] [comments]


2018.05.01 23:08 MarsipanRumpan Min mamma begick självmord för en månad sen och...

Jag tycker helt ärligt Sverige är urusla på självmord. Det är löjligt hur lite vi pratar, undervisar och berättar om självmord. Jag förlorade min mamma den första april 16:20 efter att hon haft bipolär sjukdom i många år. Hennes kamp vart för kraftig och depressionen vann kampen.
Någon stans har jag känt ilska mot henne för att hon gjorde det och lämnade mig när jag har hela mitt liv framför mig, någonstans är jag sur på mig själv för att jag inte gjorde mer men nu känner jag bara ilska på hur dåliga vi är i Sverige på självmord. Jag har gått i skola i 12 år snart, om en månad och en vecka tar jag studenten. Vi har pratat om hur rökning förstör dina lungor, att mobbning gör folk ledsna, att cancer är skit och hur viktigt det är att gå på idrott för att immunförsvaret ska hålla igång. Men inte en ända gång har skolor informerat om depression. Jag har varit livrädd för att förlora mer människor omkring mig efter det här och folk tycker nästan det är konstigt att jag pratar om ämnet. Det är nästan så man vill mörklägga att hon begick självmord efter det hände. Nu kan jag inte prata om hur en arbetsplats ser på depression och självmord då jag aldrig varit fast anställd. Jag pratar strikt ur min syn.
Jag pratade med mina vänner om de någon gång under sitt liv funderat på att begå självmord, och 5 av 6 svarade ja. Det kanske är tonårsproblem, det kanske är allvarligt, vad vet jag. Men de öppnade upp sig och dem hade tänkt på det någon gång. Detta kanske inte säger något om hur det ser ut. Men enligt en snabb googling så visar denna sida ett intressant citat, det står det följande "Eftersom dödligheten bland unga i Sverige är låg utgör suicid den näst vanligaste dödsorsaken bland personer i åldern 15–29 år", detta var 2016 och då dog cirka 190 personer via självmord i åldern 15-29. (Detta räknar såklart inte med misslyckade försök) och ändå så är det ingen som vill prata om ämnet.
Min mormor hade cancer när jag var barn, och även fast även hon förlorade sin kamp med en väldigt annorlunda sjukdom än bipolär så såg situationen väldigt annorlunda ut. Hon fick behandlingar gratis, dem gjorde allting, de tittade till henne nästan dagligen, hon hade rutinkollar och så vidare. Men när min mamma försökte begå självmord och misslyckades så vart hon inte ens tvingad att gå till terapi, de släppte henne någon dag efteråt och sen var det inte mer än så. Pratade inte med familjen om vad vi skulle göra eller hur vi skulle bete oss. Det bara var.
Känner rent politiskt också att vi skulle tjänat otroligt mycket pengar om vi satte in mer vård åt deprimerade och instabila människor. Varför? Vård är dyrt? Drygt en människa om dagen hoppar framför tåget i Sverige (Min source är en lokförare som pratade med oss efter det med mamma hände, så vet inte om det är sant eller inte. Hon berättade att det är något man får lära sig i deras utbildning... Har helt ärligt inte faktakollat)
Det som händer då är att folk sitter fast på tåget, kommer sent till jobb och så vidare. Tågtrafiken står stilla i flera timmar. Det kommer poliser som lär identifiera och informera familj. Det kommer folk som lär "städa upp" röran. Och sedan lär trafikverket betala för den dödes begravning plus ge arvingen en summa pengar som "skadestånd." Det är flera 100 000 kr vi snackar om totalt. Och detta händer ofta i Sverige.
Jag skulle aldrig gjort detta inlägg, för jag såg det heller inte som en grej som faktiskt kan hända. Men nu när det är verklighet så tycker jag att det är otroligt synd att ingen under hela min livstid har pratat om det. Vill bara sprida det, ta hand om era nära och kära. Säg att ni älskar dem, speciellt ifall ni vet att de har haft problem med saker i deras liv. Era vänner kan ha något sjukt jobbigt som har hänt utan att berätta det, bara att visa att ni finns där kan göra otroligt mycket förändring.
Tack till alla som läste detta långa och sena inlägg på kvällskvisten.
submitted by MarsipanRumpan to sweden [link] [comments]


2018.02.14 13:26 Arknell [Seriös] Det är Alla Hjärtans Dag, du är singel, och det är okej, du är i gott sällskap...

Jag vill inte nödvändigtvis förbjuda skämt i den här tråden, men jag vill erbjuda en fristad och en hangout där alla singlar kan känna sig välkomna och tänka lite på livet, konstruktivt och utan stigma. Alla ni med partners, snälla: utöva självbehärskning, ingen Humblebrag eller "För mig som har partner kan jag verkligen relatera bla bla bla"-poster. Låt singlarna få ha denna.
/sweden har 190 000 läsare och många har nyss kommit ut ur en relation, eller har fortfarande ont trots att det har gått ett eller flera år, eller behöver lite tröst i ett samhälle där alla strömningar och värdegrunder pekar mot tvåsamhet. Google doodlen är här, TV-reklamerna är här, plakaten i affärerna är här, alla Valentines-memes är här.
"Och?!" tänker kanske många; det är givetvis många singlar som inte bryr sig överhuvudtaget om denna uppståndelsen, för att ni redan är bekväma i att vara själva just nu, all kraft åt er. Eller ni kanske vet att ni inte kommer vara singel så länge, eller man kanske faktiskt tycker det är skönt att vara singel just nu; alla ni som har tagit er ur en problematisk relation och för första gången på jättelänge kan lata er på en söndag utan att behöva ta på sig skjortan/blusen och besöka svärmosvärfar eller åka till nån kyrkogård eller dålig konsert, njut! Ni som haft en läskig eller medberoende-görande partner som manipulerat, eller kanske till och med en brottsling, njut av friheten.
Men det finns också gott om människor som törstar och våndas över att inte ha någon, och dom för vilka Valentine's Day kan vara lika irriterande och jobbig som jul och nyår kan vara för dom som inte har sina föräldrar eller släkt kvar, och saknar dom.
Det finns också dom som aldrig haft ett förhållande, av många olika anledningar.
Till alla er vill jag säga att det är okej. Vare sig ni har haft en lång relation, eller t om ett giftermål, som tog slut nyss, och ni inte har en aning om hur ni ska kunna hitta en ny att bygga bo med, eller ni bara känner er bittra över marknadsföringen, ta den här tiden att lära känna er själva och var bekväma i ert eget sällskap. Vi är alla ensamma när det kommer till kritan; vi föds ensamma och dör ensamma, inte ens våra fruar, makar, vänner, eller barn vet alla våra innersta känslor och minnen, våra orosmoln, hur våra stigar gått genom livet, alla hemligheter vi besitter (den där konstiga saken du såg i ett dike en gång, som du aldrig tänker berätta för en själ). Vi är inte telepater, och det är okej.
Det finns en liknelse inom mentalhjälp som kallas att "drunkna i en tum vatten", det vill säga att man känner sig utsatt och förtvivlad, trots att ens situation kanske skulle förändras bara man går runt hörnet, eller gör en liten ändring i sitt liv, kanske nånting man gått och funderat på att göra länge men skjutit upp av olika anledningar. Ibland är lösningen nära men man ser inte skogen för alla träden. Det är också okej.
Att vara singel kan ibland betyda att man tror att man kommer behöva "hålla ut" i flera år tills ens situation når nästa stadie. Pluggar du en intensiv utbildning som få kommer in på, och ett förhållande skulle vara för distraherande? Behövt flytta från din favoritstad? Sitter i fängelse? Går i djup terapi? Jag skapade den här tråden för att säga till dig att det inte behöver kännas som att du ska behöva "hålla ut". Att vara singel är ett normaltillstånd. Kanske din chans kommer nästa vecka, kanske nästa år. Det är okej. Kanske du känner att du behöver jobba på dig själv innan du träffar nån? Du kanske vill utbilda dig, träna, resa, avancera din karriär lite längre tills du nått en platå då du känner dig bekväm att släppa in en annan människa i livet utan att den personen skulle känna sig åsidosatt av din arbetsbörda eller dina åtaganden just nu (polis, byggarbetare, kriminaladvokat, memelord).
Du är okej, och du är i gott sällskap. Ha tålamod och låt andra vara glada för att dom hittat nån, dom var kanske ensamma i förrgår, och dom kan inte hejda sin glädje utan måste pussas i tunnelbanan, för dom har törstat en lång tid. Om du är öppen och redo att jobba för det, så kommer din chans. Men det måste inte vara idag.
Idag kan du bara ta det lugnt och släppa alla tankar på att jaga fatt i någon fort på Tinder eller Match.com, "bara för att inte vara ensam" (potentiellt självdestruktivt beteende i längden). Träffa kompisar, eller kolla en film med en mugg varm Oboy (undvik kanske tre flaskor vin), och vet att du inte är ensam. Vi är alla här på den här slemmiga lerbollen som flyger genom rymden, och vi delar en existens, det räcker.
Många människor gör det väldigt mänskliga misstaget att definiera sig själva utefter sin relation, eller sin titel eller sina ägodelar, och allt detta kan tas ifrån dig. Kanske du mår bra just nu för att du fick ett nytt jobb, eller en ny partner, eller vann på lotto. Om detta tas ifrån dig, och du inte är trygg i dig själv, kan det kännas som att mattan rycks bort under fötterna på dig. Att vara bekväm i sitt eget sällskap och inte spendera varje ensam stund i verklighetsflykt, förströelse, eller distrahering kan vara en livslång övning. Om man definierar sin lycka efter fysiska ting som kan förgås, exponerar man sig själv för risker. Emerson sade nånting fint om detta, i sin text "Self-Reliance", som handlar om ickekonformitet, civilkurage, och passivt motstånd (en text som inspirerade Gandhi):
Use all that is called Fortune. Most people gamble with her, and gain all, and lose all, as her wheel rolls. But leave as unlawful these winnings, and instead deal with Cause and Effect. Work to acquire will, and thou hast chained the wheel of Chance, and you shalt sit hereafter out of fear from her rotations. A political victory, a rise of rents, the recovery of your sick, or the return of your absent friend, or some other favorable event, it may raise your spirits, and you might think good days are preparing for you. Do not believe it. Nothing can bring you peace but yourself. Nothing can bring you peace but the triumph of principles.
submitted by Arknell to sweden [link] [comments]


2017.07.11 21:22 svenskalkoholist [Seriös] Hur fan tar jag mig ur det här med alkoholmissbruk?

Jag fattar inte flashback. Jag har redan pratat med vården. Jag har gått i terapi/hos psykolog fömot mitt beroende, i samband med annat.
Jag klarar (utan problem) 3-5 dagar utan alkohol. Så fort jag får "tid" så dricker jag.
Livet utan alkohol är inte längre kul. Jag känner att jag behöver alkohol för att känna det minsta lilla. Jag är idag en funktionerande alkoholist. Men jag känner att alkoholen börjar få övertaget. Det hela började för ca 3 år sedan, då jag var i ett destruktivt förhållande, med en sambo som misshandlade mig psykiskt och fysiskt. Hon fick mig att verkligen tro på hur dålig jag var. Lång historia kort, här är jag idag.
Jag skriver detta, just nu, kl 20:50 på en tisdag, väldigt onykter men inte utan kontroll. Onykter för mig har blivit en vardag. Den enda vardag jag orkar med. Kontroll och onykterhet har blivit som ett recept. Jag vet hur många bira det krävs för att ta bort udden, men samtidigt behålla kontrollen. Jag skulle kunna få gemene man att tro att jag är nykter, men måste jag blåsa så kommer sanningen fram.
Jag älskar tanken av mitt jobb, men jag hatar verkligheten som kommer när skiftet är slut. Jag jobbar med människor, som verkligen behöver mig. Jag jobbar inom akutvården, utan att säga för mycket.
Jag älskar mitt jobb. Jag lever för det. Känslan att vara "behövd" är den enda känslan jag kan relatera till. Jag skulle aldrig gå till jobbet påverkad. Men, jag hatar vardagen. Jag hatar att ha helgen "ledig". Jag hatar dom där timmarna mellan skiften.
Jag har gått hos psykolog/terapeut av och till i 1,5 år. Allt detta via psykiatrin (mitt lokala landsting/numera region). Jag har haft en psykolog i 2-5 månader, sedan har denne meddelat mig att personen i fråga bytt position, bytt jobb, blivit ersatt, gått på föräldraledighet etc.
Att konstant behöva "börja om" äter upp mig och får mig att inte "försöka igen". När jag väl byggt upp ett "förtroende" till den NYA terapeuten, så är det dags för nästa. Visst, anteckningaobservationer finns nedskrivna, men det är ungefär som att beskriva rosa för en blind.
Jag dricker för att fördriva tiden, och det har gått så långt att jag längtar efter att få dricka igen.
Jag har börjat gå tidigare från jobbet för att få en mer substantiell fylla. Dvs "jag kan börja dricka kl 16.00 om jag går nu, och då är jag nykter igen imorgon kl 07"
Jag bor i en mindre kommun, där AA inte finns. Jag har pratat med min läkare om detta och blivit nekad att ens få testa Antabus.
Kort och gott, jag är farligt nära att BÖRJA förlora allt pga mitt missbruk. Vart skall jag vända mig? Vården vägrar mig antabus, och jag har redan testat terapi. Min familj vet litegrann. Dom vet att jag brottats med alkohol tidigare, dom vet att jag brottas, men dom vet inte hur långt gången jag faktiskt är. Att prata med familjen, är en absolut början.
submitted by svenskalkoholist to sweden [link] [comments]


2017.02.08 00:09 Swedditliv För den som gillar att läsa om andras problem... Jag behöver Sweddits goda råd.

Även om reddits demografi kan anses vara relativt homogen så är det trots allt en hel del olika typer av människor här med olika typer av erfarenheter. Det är med det i åtanke som jag hoppas kunna få lite input kring något som jag anser börjar bli lite av ett problem. Problemet i sig har väl kanske inte alltid varit ett problem, men det handlar väl lite om att jag under en senare tid börjat känna mig väldigt ensam. Ensamheten har aldrig tidigare varit något jag reflekterat över då jag alltid har haft fullt upp med allt från skola, jobb och diverse aktiviteter. Jag har liksom alltid haft folk i närheten, men relationsmässigt aldrig mer än vad man kanske skulle kunna kalla flyktiga bekantskaper. Men nu har jag under senare tid känt väldig längtan efter mer nära relationer, något som jag vet med mig att jag är urusel på att skapa och vårda. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska gå tillväga. Är det psykologen som gäller? Eller ska jag bara sysselsätta mig lite mer, kanske hitta en ny hobby? Känner mig lite allmänt nere just nu. Vanligtvis så är jag glad över att folk inte stör mig när jag är ute och går i staden, men när man nu börjar tänka på att tiggare, personer som delar ut reklam och gratisprylar samt ideella organisationsarbetare tycks undvika mig så undrar man ju om det är något hatiskt man utstrålar.
TLDR: Jag har tidigare aldrig känt mig ensam tidigare, men har nu börjat känna mig extremt ensam. Har svårt att knyta nära relationer och det är något jag verkligen saknar. Jag är personen som tiggare i alla dess former inte tigger utav. Vad fan gör jag?
Ber om ursäkt för dåligt skriven text och allt där till. 13 timmar i skolan och hjärnans substans skulle kunna liknas vid pulvermos med allt för mycket vatten.
Edit: Kan det vara press och ångest inför framtiden som spökar och lösningen faktiskt är psykolog?
submitted by Swedditliv to sweden [link] [comments]


2016.08.08 11:35 vonadler vonadlers (hrm, nåja) visdom: falukorvens inlärningskurva

Eftersom jag levt längre än de flesta på Sweddit och den förra (hrm, nåja) visdomsposten om chips togs emot väl så tänkte jag dela med mig av falukorvens inlärningskurva.
Så, scenariot är att du nyss flyttat hemifrån. Kanske till en studentkorridor för att plugga, kanske har du fått ett jobb och delar lägenhet med några kompisar. Kanske har du och kärestan flyttat ihop eller kanske har din luttrade morsa tröttnat på att försörja ditt lata arsel och meddelat att från och med nu får du faktiskt sköta din egen kosthållning.
Oavsett anledning så står du där på ICA (eller kanske coop, om du har den närmare eller hade morföräldrar som talade om ICA-snusket och att man ska handla på den kooperativa butiken även om man inte får någon återbäring längre) med en korg lite valhänt i ena handen och en molande känsla av att skolan inte förberett dig för det här.
Du passerar disken med charkprodukter och dina ögon faller på en falukorv. Det är väldigt billigt protein per kilo. Utmärkt! Du har redan hickat till över hur fruktansvärt mycket det här kommer skära in i din vitala ölbudget. Falukorv är ju rätt gott. Det är lättlagat - bara att steka och koka lite makaroner (som också är väldigt billigt och lättlagat). Glad i hågen och övertygad om att du är smartare än alla andra i din ålder (som gör precis samma sak) plockar du på dig en falukorv för 34:95kr och beger dig med den, ett sexpack folköl, en påse chips, en flaska ketchup och ett paket snabbmakaroner mot kassan.
Väl hemma packar du upp din kasse och vrider och vänder lite på din fina falukorvsring. Du ska ju ut med grabbarna/tjejerna/kompisarna ikväll och kommer inhalera ett supermeal eller motsvarandepå sibylla/mcdonalds/frasses/lokala flotterian precis innan. Så falukorven kommer inte gå åt idag. Dessutom är den rätt stor. Tänk om den blir dålig? Bäst att frysa in den. Du är så smart! Med en snygg knyckning på handleden snurrar du in den i ett frysfack där den får samsas med en halvtom isbricka som legat där sedan Sveaborgs fall (1808) och ett paket fiskpinnar med 1½ fiskpinne kvar, fastfrustet och halvt begravt i frosten längst inne i frysen.
Med värvet väl utfört beger du dig ut på stan med schvung i stegen och solsken i blick. Du är ju numera en vuxen människa som försörjer sig själv med både mat och husrum, bevars!
Tyvärr kommer verkligheten ikapp dig några dagar senare. Magen tycker att det var matdags för minst ett en timme sedan och hotar högljutt att börja smälta levern om den inte får mat NU!!! Och där står du, med en ranglig och bucklig teflonpanna (med hälften av teflonet bortskrapat) i aluminium du ärvt av en lindrigt välmenande släkting på spisen och makaroner kokandes till en blöt sörjig gröt i kastrullen och försöker desperat att få loss en bit korv från den till isbetong förvandlade frusna falukorven. Maten för kvällen blir enstaka flisor bränd korv du lyckas hacka loss från en korv du är övertygad skulle kunna rista i diamant och en sörja av överkorkta snabbmakaroner.
Nästa gång, lovar du dig själv, nästa gång ska du vara smartare!
Så när du står där och packar upp din matkasse nästa gång och precis ska till att lägga din nya, fina falukorvsring i frysen hejdar du dig. Plågsamma minnen på gränsen till trauma blixtrar förbi din inre syn. Nej, inte igen! Du är smartare än så. Du stänger frysen igen, tar fram din rulle med 2 liters plastpåsar (de som finns i varje svenskt hushåll och tycks födas fram i näst nedersta lådan i bestickhurtsen i köket på egen hand och aldrig någonsin tar slut) och skär din falukorv i fem prydliga portionsbitar och placerar dem i varsin påse, som sedan omsorgsfullt placeras i frysen. Det ser fint ut. Du har mat i skåpen och känner ett band till historiska hemmafruar som syltat, saftat och konserverat. Djävlar vad vuxen du är nu. Nöjd med dig själv knäpper du en folköl och öppnar en påse chips och håller upp dem i en billig blå plastbunke. Det har du förtjänat. Livet är bra.
Men ack, du bedrog dig. För att även om det nu går att tina en portion falukorv är det ju inte som om du faktiskt tar ut den ur frysen innan magen tycker att det var mat för två timmar sedan och är klar med levern och nu anser att mjälten verkar köttig och fin. Så där står du, återigen med snabbmakaroner kokandes till en välling och en stekpanna där margarinet börjar steka fast (ja, så dålig är den) och försöker hugga isär en bit falukorv. Men nu kan du inte hålla i den. Till slut steker du hela biten som den är och karvar av brända bitar (plattan är nästan på max, du är ju HUNGRIG) löpande. Resultatet är inte så mycket bättre än innan, tyvärr.
Så kommer det tredje tillfället, då du är nära gråten av PTSD-syndrom efter dina hemska och traumatiska upplevelser när du plockar upp din falukorv ur kassen. Aldrig igen! Nu har du lärt dig. Du skivar falukorven innan du fryser in den. Bistert sammabiten och vis av erfarenheterna placerar du påsen med falukorvsskivor i frysen och undrar vad som går fel den här gången. Du är nu en luttrad veteran beredd på besvikelser.
Men det går faktiskt bra. När magen tycker att det var mat för tre timmar sedan och makaronerna kokar för fullt, då tar du fram falukorvsskivor och lägger dem i pannan, där de steks på ett utomordentligt sätt. När du väl sätter dig ner och äter är falukorven god, men den bästa smaken på tungan är ändå den högst påtagliga triumfen.
Det är de tre falukorvsringarnas inlärningskurva. Och ja, jag har gjort allt detta.
submitted by vonadler to sweden [link] [comments]


2016.02.01 18:52 potatoemoose Låt oss prata om depression och antidepressiva läkemedel/egenvård

Jag vill höra era erfarenheter och åsikter om depression samt metoder för att försöka ta sig tillbaka på banan igen.
Är du deprimerad? Eller har du kanske varit? Känner du dig inte helt som dig själv, med en aning om att det kanske är en depression? Har du varit i kontakt med läkare? Har du berättat för någon närstående? Om du hahade läkarkontakt, började du med antidepressiva läkemedel? Får du hjälp av någon annan? Försöker du i tysthet bota dig själv?
Slutligen - har du lyckats komma ur depressionen? Hur gjorde du? Några tips till andra?
(Berätta gärna om du vet någon du känner som ähar varit deprimerad, och dennes väg ut ur det.)
TL;DR: Ordet är fritt om depression.
Personligen så har jag troligtvis varit deprimerad en längre tid, några år eller så - det är lite svårt att säga, då jag alltid har ignorerat det eftersom att depressionen mest har uppenbarat sig som brist på motivation och självdisciplin. Den egentliga orsaken till depressionen är jag fortfarande oviss om, den bara kröp sig på. Kombinera denna depression med universitetsstudier så krävdes det inte mycket innan CSN gjorde sig bekanta och pengarna därefter sinade.
Till följd kom mitt avhopp från universitetet och min landning i jobblivet. Faktum är att jag, under omständigheterna, landade riktigt bra. Jag lyckades ändå få ett jobb som jag faktiskt trivdes med. Ett jobb som jag än idag, ett år senare, är kvar på och som får mig att känna att jag ändå har det rätt bra. Då kan man ju också tro att det är dags för depressionen att börja ge sig iväg, nu när de flesta av ens andra problem har gjort det?
Nä - det har nu gått ett par veckor där jag inte mått annat än skit, och därmed börjat dra mig undan och mer eller mindre avsiktligt ignorerat mina vänner, då jag känner att min närvaro bär med sig en sorts grå slöja. Samma vänner som "vanligtvis" är en av faktorerna som har hållt mig undan från att sjunka ner i depression.
Efter att ha struntat i att "erkänna" min depression så länge så verkar den ha slagit på stortrumman för att göra sig känd, och jag står nu inför valet att söka hjälp och kanske även medicinering för att göra mig av med den, eller att bita ihop igen, hårdare, och vänta på att denna svallvåg sköljer över.
Det är min historia. Nu vill jag höra er.
EDIT: Jag vill bara säga att jag läser alla era inlägg och kommentarer, och det är många som träffar mig nära. Skrivandet suger ju musten ur detta redan hopskrumpna äpple, så jag ber om ursäkt att jag inte svarar er alla.
submitted by potatoemoose to sweden [link] [comments]


2016.01.10 00:38 newFoobar Nördar i förhållande - Hur hittade ni er partner? [Seriös]

Hur träffades ni?
Hur tog ni steget från bekantskap/vänskap till att börja ett förhållande tillsammans?
Och för er alla: Hur rekommenderar ni att man hittar nytt folk för någon som jag? (beskrivning nedan).
Jag (22M) hade en period under tonåren då jag separerades från alla mina vänner och bekanta (ny stad, ny skola) och det hela slutade med att jag fokuserade på mina ambitioner för utbildning, jobb och det privata istället då inte mycket hopp fanns för vänner och dejting.
Så nu ett antal år senare så sitter man här helt ensam utan några nära vänner eller folk att umgås med över huvud taget (förutom på nätet). Jag känner mig väldigt lyckad inom det professionella området av mitt liv(utbildning, jobb, ekonomi) men det personliga har blivit lidande och nu känner jag att jag verkligen vill ha någon att umgås med alternativt någon att ha ett förhållande med.
Men jag är väldigt nördig av mig samt introvert, så jag har ingen aning om hur jag kan träffa folk som jag faktiskt skulle vara intresserad av. Fest/krog/pub/nattklubb etc. är bara att glömma. Jag har provat och det funkar inte alls för mig, jag tycker inte om miljön då jag är väldigt introvert och känner mig obekväm bland större folkgrupper. Nät-dejting har provats och de enda svaren jag fick var folk som bor alldeles för långt bort. Majoriteten på högskolan är äldre än mig och de få tjejerna jag känner via skolan är upptagna.
Om någon sittehar suttit i samma sits så får ni gärna berätta lite om hur ni gjorde.
TLDR; Inga vännebekanta, introvert och nördig, hur kan jag träffa folk?
submitted by newFoobar to sweden [link] [comments]


2015.11.10 05:29 Liquidedust En lite annorlunda tanke i det stora hela [Seriös]

Satt och funderade lite, kan väl själv klassificeras som en evig singel nu när jag passerat 30 och närmar mig 40 med stormsteg.
Har aldrig varit en person som kvinnor i största allmänhet varit intresserad av, aldrig haft ett förhållande, aldrig varit på en date.
Inte så att jag inte kan ha en konversation med kvinnor, är ej heller direkt blyg.
Under skoltiden brydde jag mig inte så mycket, höll på med sport, var vältränad men hade lite nördiga hobbies så ansågs väl vara lite annorlunda.
Sedan kom man in i arbetslivet och började jobba, fokuserade på det ett tag men insåg att fler och fler runt omkring en hittade en partner och började bilda familj osv.
Började bli lite mer fokuserad på att hitta någon man kunde dela livet med, träffade en del folk via vänner och bekanta men ledde inte direkt någon vart.
I mångt och mycket verkade mer som man i princip var osynlig för det motsatta könet.
Några år till och man kom in en bit i trettioårsåldern och provade nätdejting för varför inte, har ju misslyckats med allt annat.
Så har kört med ett par olika tjänster och försökt få kontakt med de kvinnor so verkar intressanta men har på tre år lyckats med konststycket att inte fått en enda reply eller intresse från någon av det motsatta könet.
(vilket iofs kanske är lite av ett rekord som man kanske ska vara stolt över)
Så nu när fyrtio börjar närma sig börjar man liksom fråga sig själv, och är egentligen min tanke med inlägget.
Är det dags att börja inse att man kommer vara ensam för evigt och aldrig träffa någon?
--- Uppdatering om mitt liv nedan, och WALL OF TEXT varning ---
Så låt se vart ska vi börja!
Detta ska inte ses som en snyfthistoria på något sätt, och jag tycker inte synd om mig själv och söker ingen medömkan på något sätt så folk är medvetna om det. Försöker bara dela med mig av mitt liv och skriva av mig lite.
Jag var väl ganska ensam som barn, och kanske till och med lite ”speciell” som man sa på den tiden. Umgicks bara direkt med 2-3 vänner och spenderade stor del av min tid i böcker och lärde mig saker via att läsa från tidig ålder (kunde läsa på egen hand från 5 års ålder).
Pga detta så ansågs jag även vara annorlunda av andra barn vilket ledde till viss utstötthet och man blev då ett enkel mål för mobbning och hån, vilket fortgick till stor del av min uppväxt och genom skolgången.
Till det stora hela höll jag väl till mig själv så mycket det gick, och fokuserade på mina intressen. Läste mycket, höll på med TV Spel och även i tonåren började jag träna och höll på med friidrott löpning på korta distanser.
I det stora hela fokuserade jag på det jag tyckte om i mitt liv och fick mig att må bra och till stor del undvek jag sociala sammanhang där jag kände att saker och ting inte riktigt var till min fördel. Hade få vänner och till viss del de jag umgicks med var andra som ungefär var i samma situation som mig själv, vi som var lite ”annorlunda” och inte riktigt passade in bland alla andra.
Tonåren kom och så puberteten, kom in i de tidigt vilket var trevligt för träning, men mindre bra för det sociala spelet; försök vara den första som får skägg och bli hårig, leder tyvärr till mer mobbning och utanförskap när du redan anses vara annorlunda.
Killar började intressera sig för motsatta könet mer och mer, och ska väl säga det gjorde väl en annan med. Tyvärr så blev det så att i mångt och mycket var jag killen som var annorlunda så jag undveks av de flesta och blev till viss del mer isolerad.
Blev helt enkelt att man fick fokusera på annat och göra något av sig själv i stället, så började med datorer och programmering samt skaffade mig ett deltidsjobb för att kunna ha råd med min nya hobby (detta är fortfarande runt tidig gymnasieålder).
Började på estet när det kom till Gymnasiet då jag inte riktigt visste vad det skulle bli av med mig, men jag var bra på att teckna så tänkte ”varför inte”. Som estet på mitt gymnasium tja, ansågs man vara annorlunda helt enkelt. Vi hade vår egen flygel på skolan och umgicks inte direkt med de andra eleverna och man träffade samma 20 pers varje dag.
Då jag hade ett jobb och tränade på fritiden samt ett stort fritidsintresse och ingen direkt intresse för att festa så blev jag lite av den där personen som man inte riktigt brydde sig om. Snackade mest med lärarna på lektionerna och ingen direkt som bjöd in mig på fester eller grejer på fritiden.
Hade dock vänner skall tilläggas, men vi höll mest på med rollspel, figurspel och tv-spel på fritiden. Träffade ytterst få människor utanför min bekantskapskrets som jag ärligt kan säga bestod till 100% av killar vid detta tillfälle.
Runt detta tillfälle blev jag även ”vän” med en person vars egentliga syfte med att ha mig som vän var att i slutänden utnyttja mig i sitt eget syfte gällande brott. Själv förstod jag inte riktigt detta utan var glad att ha hittat en ny bekantskap helt enkelt.
Tyvärr slutade detta i att i slutänden blev dömd för flertalet brott och helt plötsligt blev personen som var straffad innan han hunnit bli myndig. Förlorade även mitt jobb i samma veva då ”vi kan inte ha någon här som är dömd för brott, du måste förstå hur det är i en liten stad”.
Detta började min situation som mycket ensam och hemmavarande för jag medge. Även mina vänner som jag haft försvann en efter en från min hemstad och började plugga eller arbete på annan ort och jag var inte direkt en person som hade lätt att hitta nya vänner.
Efter lite om och men och internet hittade jag lite vänner som hade gemensamma intressen och började driva en communitysida för rollspel internationellt. Sidan gick bra och vi var två personer som lyckades till stor del leva på det i fyra år. Jobbade då som webbutvecklare för sidan och var långe perioder i England då det var därifrån sidan drevs.
Mitt arbete då vi i princip bara var två personer som drev sidan var mitt liv, satt framför datorn heltid och träffade inte många andra människor än min kompanjon. Mitt sociala liv bestod väl i princip av att jag umgicks med min kompanjon på jobbet och privat och i bland gick vi t för en öl då och då. Men skaffade även en del andra vänner i England som än i dag får kallas mina riktigt nära vänner, dock så var det inte direkt så många kvinnor i mitt liv heller här. (dvs. vänner som fortfarande i dag du vet att du kan ringa och undra om det är ok att man kommer över för några dagar och gör något kul tillsammans)
Efter dessa fyra år ville jag ändra lite riktning och göra något annat av mitt liv, och ska även tilläggas var jag lite sugen på att vara i Sverige igen (saknade det lite). Är numera runt 24 skall tilläggas så för 12 år sedan ungefär.
Började en liten enmansbyrå som frilansare konsult, kunde äntligen jobba i Sverige igen då mitt brottsregister var försvunnit med. Jobbade som webbutvecklare och webbkille på min egen enmansbyrå. Jobbade hemifrån till större delen och hade inga direkta vänner kvar längre då jag varit borta från Sverige ett tag.
Det här höll väl på i 7-8 år, bodde ensam, jobbade till större delen ensam och umgicks inte direkt med folk alls förutom i jobbet när man hade möten och liknande. Började känna mig lite ensam men tyckte inte att jag direkt led av det, men kände att jag kanske skulle hitta något annat att göra och börja jobba som anställd i stället för det var lite jobbigt att driva ett företag då man aldrig hade någon direkt fritid.
Skall även tillägga att det är i dessa år jag blir diagnostiserad som Aspergare i vuxen ålder.
Fick jobb rätt snabbt på en designbyrå och blev ansvarig för webbavdelningen, jobbade här i ett par år, sökte mig sedan vidare för andra uppdrag och för att försöka få igång min karriär lite och med lite bättre lön osv.
Mitt jobb i stora hela bestod av att sitta framför en dator i stora hela, avdelningen bestod till 100% av män och de flesta var väl ungefär som jag. Duktiga på det dem gjorde men höll sig ensamma och var nördiga i stora hela.
Fick ett jobb på en liten firma efter detta som enda utvecklare för att system för att hantera byggnader och automatisering av dessa. I princip jobbade jag ensam här, skötte allting ensam och träffade mer eller mindre inga andra än min chef när han kom med specifikationer och förslag.
Kände efter ett år att detta inte riktigt var min grej, då det var ensamjobbet jag hade sökt mig ifrån för ett par år sedan. Lönen var helt ok, och gillade det jag jobbade med men valde att söka mig vidare till ett jobb där jag faktiskt hade lite mer socialt samspel med andra individer.
Vilket leder till min situation i dag.
Har ett jobb jag gillar i Stockholm men bor i en ort cirka en timme iväg med tåg, har en ok lön som jag inte ska klaga på. Dock har jag inga direkta vänner då det inte haft möjlighet att skapa nya bekantskaper under lång tid pga mitt jobb.
Jobbar som utvecklare och min avdelning på jobbet består av två andra killar och vi har vår lilla egna avdelning som är lite bortgömd från resten av företaget och vi träffar mest varandra och vi är väl rätt nördiga hela bunten och ungefär i samma situation hela gänget när det kommer till partnerskap.
Min arbetsdag består i princip av gå upp 0630, tåget 0730, jobba, hemma igen vid 1930~2000, laga lite mat, se någon tv serie eller spela lite tv spel sedan gå att lägga sig vid 2230 de flesta dagar och upprepa.
Helgerna spenderas väl till största delen ensam, om jag inte åker över till de bekanta jag har kvar i England för lite umgänge, detta då jag inte har några vänner kvar i min hemstad och inte i närheten av budget för att skaffa boende i Stockholm och försöka skaffa mig ett större socialt liv där.
Så det är väl mitt liv i stora hela, lever ensam, har inga direkta vänner i min närhet, träffar aldrig direkt personer av motsatta könet. Börjar kännas rätt ensamt i stora hela.
Som slutord, jag lider inte på något sätt av min situation. Jag trivs till stor del av att vara ensam, men om sagt börjar kännas att det saknas något och skulle vara trevligt att ha någon i min närhet att kunna dela livet med.
submitted by Liquidedust to sweden [link] [comments]


2015.02.20 22:32 lillbrorsan Hur har du fått ditt jobb?

Såsom många andra så är jag arbetslös och är tvungen att använda mig av Arbetsförmedlingen vilket betyder att jag inte får någon hjälp alls.
Söker ett antal jobb samt säsongsjobb i veckan och väntar på att göra högskoleprov och söka studier inför sommaren samt hösten.
Att hålla igång och göra något om dagarna går hyfsat bra men vissa dagar är det tungt, ibland känner man hur man börjar ifrågasätta saker och ting, depressionen är nära.
Nu undrar jag hur ni har fått era jobb? Kan ni hålla med om att Arbetsförmedlingen inte gör någon nytta alls? Vad mer kan man göra för att öka sina chanser att hitta något?
En sista sak, jag vill verkligen flytta till ett nytt ställe men har ingen "riktig" anledning till att flytta såsom jobb eller studier, mår inte direkt bra av att bo kvar här. Är det värt att hålla ut ett tag till ifall jag faktiskt får ett sommarjobb eller studier som då leder till flytt?
Tack för er tid och ha en trevlig helg!
submitted by lillbrorsan to sweden [link] [comments]


2014.05.13 13:28 XEP-624 Hur bäst att hitta jobb och lägenhet i Göteborg?

I juli ska jag avsluta min design studium (BA) här i Tyskland. Egentligen hade jag planerad att börja med design masterprogrammet vid HDK i september. Jag är på reservlistan (top 5) men så småningom blir chanserna mindre och mindre att jag kommer får plats i år.
Nu var det tanken att flytta till Göteborg ändå. Det finns inte mycket som håller mig här i staden och Göteborg är ju inte kopplat till masterprogrammet.
Jag har varit några gånger i Göteborg och hat bott ett år i Alingsås. Jag känner mig inte främmande i Sverige eller Göteborg for detta. Språket skulle inte kommer blir problemet och eftersom jag har jobbat i Sverige i 2006/07 jag har fortfarande mitt personnummer kvar om det gäller att tjäna pengar (eller har det ändrats nåt inom de 8 är? _ gud, det känns kanske som 3 år, men inte 8...)
Anyway, kan ni ger mig några tipps om hur och vart det är bäst att hitta lägenhet eller jobb? Jag har sett att hur bra ni har hjälpt de andra som har haft liknande frågar här i Gothenburg.
Jag behöver inte mycket. En liten lägenhet skulle vara bra, helst gärna i en kollektiv. Nära vid staden och universitetet skulle ju vara bäst men jag vet att det kanske blir för dyrt. Priset kommer blir ju ändå starkaste argumentet känna jag.
Snackar om jobb har jag faktiskt ingen aning om hut det ser ut i Göteborg själva. Jag har en utbildning till snickare och snickaremästare här i Tyskland. Samtidigt kommer jag avsluta mitt bachelor i design i sommaren. Jag vill gärna jobba inom arkitektur eller design (speciellt möbler) men det är ju klart att det är många som vill detta. Men jag hoppas att min background som snickare hjälpa mig lite med detta. Annars skulle det ju också vara bra att får jobb som snickare (igen, gärna inom möbler och inredning)
Men om de möjligheter inte kommer så jättestor inom de två områdena är det särskilt bra att börja med vilken jobb som helst. Speciellt om jag blir kallad om reservantagning till masterprogrammet (som kan händer till andra septemberveckan).
Så, om ni känna att ni kan hjälpa mig med detta skulle det ju vara jättebra! Om ni har några frågor eller nånting, gör det bara. Gärna också via PM
submitted by XEP-624 to Gothenburg [link] [comments]


Var slutar mamma och var börjar jag? Det finaste jag någonsin fått ♡ OIAM Official - YouTube Hur får Johanna livet att fungera med hjälp av sina assistenter? DET SPÖKAR HEMMA HOS MIG 10 HELT SJUKA jobb som faktiskt existerar!!! OMG!!! - YouTube NU ÄR DET NÄRA FÖRLOSSNINGEN - GRAVID UPPDATERING V40 LSS och Hemtjanst D.N.A - Känner Du Igen Dig

Jobba i Norge - En gratis guide för dig som ska jobba i Norge

  1. Var slutar mamma och var börjar jag?
  2. Det finaste jag någonsin fått ♡
  3. OIAM Official - YouTube
  4. Hur får Johanna livet att fungera med hjälp av sina assistenter?
  5. DET SPÖKAR HEMMA HOS MIG
  6. 10 HELT SJUKA jobb som faktiskt existerar!!! OMG!!! - YouTube
  7. NU ÄR DET NÄRA FÖRLOSSNINGEN - GRAVID UPPDATERING V40
  8. LSS och Hemtjanst
  9. D.N.A - Känner Du Igen Dig
  10. Min man är snällare mot sin f.d. fru än mot mig

Ny Låt! Asty: min mamma lärde mig att välja för mig själv, se saker för mig själv, välja vägen för mig själv// min pappa lärde mig att stå för vem ja va, stå vad jag sa, stå fast ... Han är faktiskt vänligare mot henne än mot mig.“ “Jag är förbannad! Min man står alltid på barnens sida i en konflikt!“ “Min fru är så nära våra barn att jag blir orolig.” ... * NUUUU är det nära! Jag vet faktiskt inte hur det kommer se ut på kanalen när bebis är född, så följ mig på instagram - nathaliestarcevic för uppdatering om knodden är född eller ej. Jag tog mig upp på egen hand för ingen gav mig nån chans ... det glädjer mig, håller orten nära mig Tack för allt ditt stöd tack för allting som du lärde mig ... sökte ett jobb och fick ... I fallet som rör en nära anhörig till mig som har hemtjänst, men är för förvirrad för att förstå sitt eget bästa kan förundras över att den exekutiva personalen inte meddelat om ... - För att detta är mitt jobb, jag älskar det, tycker samarbeten är roliga att göra & jag kommer alltid gå efter vad JAG känner för att göra, inte efter era åsikter. För mig handlar det om kommunikation. Om att vara tydlig, sätta gränser, att våga ta reda på vad jag vill och faktiskt genomföra det. För mig har det underlättat att hålla undan den här ... Jag kommer faktiskt inte ihåg om denna kropp var en skön vagga eller ett litet fängelse för mig. Men kanske minns min kropp. ... Denna bostad och person fanns nära mig då jag växte upp ... Den här videon gjorde mig helt mållös. Så mycket jag delat med dessa dansare, dessa fina människor. Jag trodde aldrig, då för 6 år sedan, att jag skulle få u... PRENUMERERA! Öppna mig :) Hej och välkomna hit till en video som kommer bestå ut av 10 olika jobb som faktiskt finns runt om i världen oj jag glömde SJUKA JO...